Dömd på förhand

Till Ilona Toths minne


I en häxkittel av hat, våld, lidelser och passioner upplevde Budapest hösten 1956. I en process styrd av den sovjetiska ockupationsmakten dömdes en ung kvinna, Ilona Toth, till döden i galgen för att ha deltagit i likvideringen av en medlem av den hemliga polisen. Denne hade varit på väg att avslöja motståndsrörelsens informationscentral. Författaren har granskat processen i alla dess enskildheter med utgångspunkt från källmaterial i världspressen och intervjuer med ungrare som haft med processen att göra. Ilona Toth dödade, kanske i självförsvar, en av hennes folks mördare och de dödade henne. Paul Karlsson återger ordagrant rapporternas sanna eller förvrängda fakta och vänder efter hand upp de dolda korten under processens yta i sin essä om skuld i terrorns värld, där våldtäktsoffret är den skyldiga och brottslingen blir domare och bödel.

Att avslöja en skådeprocess, vad den syftar till och hur den genomförs, i avsikt att förvanska verkligheten och hindra vår klarsyn, är lika angeläget idag som i Budapest 1957. Läsaren förs in i en fascinerande verklighet. Slutet är känt för alla. Ilona Toth mötte sin död den 28 juni 1957. Men processen dessförinnan är fylld av spänning och dramatik. Den pågår inte bara i rättssalen med förhör, vittnesmål och protokoll. Vi får följa enskilda människors kamp för liv och frihet, vi får bevittna hur den följs upp av den statskontrollerade inhemska pressen och av den fria världens språkrör utanför ett slutet land - och vi får förhoppningsvis veta allt om skådeprocessens mekanik och verkningar. Liksom i den kända dikten om Joe Hill kan Ilona Toth inte dö, det är bokens budskap. Hennes minne står i eldskrift, hennes sak lever, hon dömer sina angivare och domare från andra sidan graven.